Dagarna med Cisco & Yes

Jag gjorde ett försök inspirerat av finsk agility till att försöka ge flera och tidigare svängsignaler.

Problemet är bara att envisa Yes fortfarande ignorerar mig om hon har hunnit fästa på ett annat hinder, och för lättstyrda Cisco blev det så mycket svängsignaler att han missade hindrena...

Kändes riktigt tungt en stund, tills jag påmindes om att vi i början av förra säsongen, dvs våren -09, faktiskt gjorde riktigt säkra lopp o hade god statistik. Skillnaden mellan då och nu är framförallt två saker – dels hade vi nyligen gått mycket kurs, men framförallt – jag handlade mer gregorianskt.

Så åtgärdsplanen jag nu bestämt mig för är att gå tillbaka till grunden – handla mer ”rent” och fokuserat träna Yes på att svänga – både fysiskt och mentalt.

 

Tyvärr är det som Mija bloggade om för ett tag sen – väldigt svårt att våga lita på decel- och accelerationssignalerna som är så viktiga i greg-handlingen fullt ut på tävling. På träning kan jag ofta hålla huvudet kallt, men på tävling är det lätt hänt att jag bara springer på som ett annat brushuvud och måste parera med en massa nödlösningar o panikskrik.

 

På något vis måste jag försöka få in mer av tävlingskänslan på träningsbanan, och träningskänslan på tävlingsbanan... Nån som har tips om hur man gör det???

 

Jag har oxå grubblat lite över agilityhandling o filosofi. Har väl egentligen bara sett val av handlingsätt som något som påverkas av hur mycket du har lust att fokusera på inlärningsbiten, hur mycket du har lust att fundera, och hur mycket spring du har i benen.
Men senaste upptäckten att många av de med vad jag kallar finsk handling inte ser ut att vilja ha hindersug på hundarna har fått mig att fundera på om jag inte tycker att det ligger lite filosofi bakom valet oxå...
Jag tror per idag att jag föredrar tanken på att min hund väljer rätt väg för att vi har tränat oss fram till ett språk där jag kommunicerar vägen och hunden väljer rätt hinder eftersom den förstått vad jag är ute efter o vet att det är vägen till belöning. Istället för att den liksom lite mer blint följer min hand... Just exakt per idag tror jag att jag är villig till att chansa på en handling som kanske kan visas vara mindre effektiv när det gäller hundradelar, till fördel för målet att uppnå den där känslan av kommunikation...

 

En annan sak som förstås inte heller gör oss till vinnare på banan är att Cisco har blivit en tjockis Det har liksom kommit smygande... Så nu blir det lite mindre mat, lite mer inomhusträning o så håller jag alla tummar för att det ska bli lite mindre jävla kallt - imorse var det -28,7 i köldgropen vi har flyttat till, vilket får mig att totalt tappa all form för motivation till utomhusaktiviteter... 

 

Nä, slutt på bloggpause - nu ska här göras otroligt mycket nytta!